Hej da östeuropa Goddag mellanöstern!

Efter tre manader och over 400 mil har vi nu stannt till pa gransen mellan Europa och Asien. I fyra dagar har vi hangt runt i Istanbul, strosat omkring mellan vilda marknader, mysiga cafefyllda grander och gamla vackra moskeer. Istanbul ar en verkligt spannande stad. Man skulle sakert kunna spendera veckor och manader med att upptacka stans alla hörn, men vi ar anda ratt nojda nu efter fyra dagar och borjar redan langta hem till landsbygden, cyklingen och taltet.

Vagen mellan Bukarest och Istanbul har bjudit pa mycket noje och en hel del aventyr. Att ta sig fran Rumanien till Bulgarien visade sig vara lattare sagt an gjort. Inte ens granspolisen kunde ge oss ratt info om vart det gick att ta sig över Donau och in till Bulgarien. Tillslut hittade vi dock den lilla farjan som skulle ta oss med till Bulgarien. Bulgarien bjöd pa fina vagar och soliga dagar, vi passade pa att ta det lugnt och bara njuta nagra dagar vid svarta havets strand innan vi fortsatte vidare mot Turkiet.

Under resan genom östeuropa har vi fatt upp ögonen for Romernas situation, förakt mot Romer verkar snarare vara norm an undantag. Kolla garna pa den utmarkta hemsidan: http://www.errc.org for mer information om Romernas situation i dagens europa.

östeuropa har varit en fantastisk upplevelse men nu sager vi hej da till europa och vander blicken mot asien och mellanöstern:) Vi ser verkligen fram emot att mota den nya kulturen och hoppas pa manga vackra vagar och spannande möten.

Kramar /Martin och Anja

Forestall dig att du ar hemma, kanske sitter du ute i tradgarden och laser, rensar ogras i rabatten eller mekar med bilen. Plotsligt rasslar det till bakom dig och tva lortiga och svettiga rumanska cykelturister kommer fram mot dig. De ler och sager: "Halla! We Rumanien! Cykel. Rumanien Sverige!" De pekar mot solen och sager: "Vatten!" och gor drickrorelser med armen, samtidigt som de pratar pa ett sprak som du inte forstar. Sedan pekar de pa dig igen och sager: "Vatten!" annu en gang. Du forsoker prata engelska med dem, eller tyska eller kanske franska men de svarar glatt pa rysska eller nat annat sprak som du inte forstar. Nar du antligen forstatt och gett dem vatten pekar de pa en karta och fragar efter vagen till nasta by. Efter tio minuters gestikulerande och forklarande ar du ganska saker pa att de har forstatt att det bara ar att ta andra vagen till hoger. De cyklar glatt ivag, tar forsta vagen till vanster samtidigt som de vinkar och glatt ropar: "Tack tack, mycket tack!"

Ungerfgar sadar tar vi oss fram om dagarna. Plotsligt ar vi bara dar i nagons skog, utanfor en grind, mitt pa en aker eller i nagons hasthage. Vi stegar in i en affar eller resturang och ber om uppmarksamhet och hjalp. Vi gestikulerar och upprepar de fa ord vi kan pa rumanska och pratar engelska och svenska daremellan. Det gar nastan alltid bra. Uppmarksamhet behover man inte anstranga sig for att fa, vi ar ganska iogonfallande nar vi rullar fram genom byarna pa landsbygden. Manga manniskor stannar upp och foljer oss med blicken genom hela byn. Har tittas det inte i smyg, det ar oppen nyfiken utstirrning som galler. Ibland onskar vi att vi var lite mer osynliga. Inte for stirrande manniskors skull utan pa grund av alla skallande hundar som mer an garna jagar cyklister genom byn.

Tack vare alla skallande hundar som gett oss lite extra fart genom landet sa ar vi nu redan i Bukarest. Har stannar vi nagra dar och turistar lite och som vanligt har vi en lang lista med praktiska saker som skulle behova fixas.

Mycket karlek till er alla!