Bland taggar och ruiner mitt i Turkiet

Turkiet ar ett valdigt stort land och manga timmars trampande blir bara en liten forflyttning pa den stora kartan. Men vi gillar Turkiet, har ar otroligt vackert och fullt av harliga manniskor precis som hemma. Det anda vi inte gillar med det har landet ar att nastan allt som vaxer har har stora taggar som garna fastnar i cyklisters dack och fotter. Det har blivit en del punkalagande de senaste dagarna men vi tar det med ro och njuter av de extra pauserna.

Efter nagra dagars cykling mot sydost fran Safranbolu kom vi fram till Bogazkale, en liten mysig by pa den torra turkiska landsbygden. Vi och manga andra turister kommer hit for att se Hattushas, ruinerna av en 3-4000 ar gammal stad. Vi lat cyklarna sta for en dag, vandrade runt bland ruiner och stenskulpturer och fascinerades over vad de kunde bygga och hur och varfor. Lite trakigt bara att vissa skulpturer (troligtvis de finaste) tagits bort fran sitt sammanhang och flyttats till museer i Ankara och Berlin. Vi sov tva natter under appeltraden pa en supermysig camping i byn, men bada natterna vacktes vi framat smatimmarna av ett hogljutt trummande fran olika hall. Det visade sig att varje gata i byarna har har sin egen trumslagare vars uppgift ar att vacka folk pa natten under ramadan sa att de ska hinna ata innan solen gar upp. Vi vaknade men somnade snabbt om och at frukost som vanligt istallet.

Efter Bogazkale fortsatte vi soderut mot Goreme i Cappadocia som ar ett av Turkiets mest valbesokta omraden. Nar vi kom hit forstod vi varfor: ett otroligt vackert och speciellt landskap och en inressant historia med gamla kyrkor urgropta ur bergen och annu aldre underjordiska stader. Sista kvallen pa vag mot Goreme hade vi lite svart att hitta en bra taltplats. Precis nar vi satt upp taltet i ett dike mellen tva akrar kom Abdulla forbi och erbjod oss en trygg och saker campingplats pa sin bensinstation istallet, och det kunde vi naturligtvis inte tacka nej till. Det visade sig att Abdullas kusin bor i Goteborg och morgonen efter fick vi en liten lapp med en halsning pa svenska fran kusinen, det tyckte vi var kul!

Nu har vi hangt i Goreme nagra dar och strosat runt i det vackra landskapet, tittat pa gamla kyrkor, fixat och planerat infor fortsattningen och framfor allt tagit det valdigt lugnt och vilat benen. Riktigt skont faktiskt. Snart ska vi fortsatta soderut mot Syrien. Tankte pricka in nagon av de underjordiska staderna langs vagen och sen blir det nog till att njuta av berg ch vackert landskap hoppas vi.

Vi har lagt upp lite mer bilder pa www.anjaochmartin.pixbox.se sa ga garna in och kika. Nu finns dar bilder fran hela resan, fran forsta fikapausen utanfor Goteborg till de vackra vyerna pa den turkiska landsbygden.

Hoppas alla ni ocksa har det bra!

kramar

Nu finns det bilder!

İnte har, och de ar inte sa manga och kanske inte sa bra, men de finns pa natet i alla fall! Ga in pa www.anjaochmartin.pixbox.se sa kan du se lite vad vi har haft for oss.

For tio dsagar sen tog vi en bat fran Istanbuls europeiska sıda over till den asiatıiska delen av stan for att fortsatta cyklingen osterut. Efter en tid i storstan kandes det skont att komma ut till lite lugnare och mindre bebyggda omraden igen. De forsta dagarna foljde vi Svarta Havets kust osterut for att sen ge oss upp i lite bergigare trakter mot Safranbolu dar vi befinner oss nu. Cyklingen har varit otroligt vacker hela vagen, speciellt de tva senaste dagarna da vagen slingrat sig fram langs med en a mellan branta klippor och hoga skogskladda berg. Dessutom hade vi bra vag, svag nedforsbacke och medvind en hel dag sa det var bara att njuta.

Sista dagen vid kusten tog vi in pa en camping for att lyxa till det lite. Dar mottes vi av Mustafa, agaren, som absolut ınte vılle ta betalt men som efter lite trugande i alla fall gick med pa att bli bjuden pa middag. (Har verkar det som att man alltıd tackar nej bade en och flera ganger av artighet forst, sa vıll man bjuda far man truga och blir man bjuden kravs det manga "nej tack" innan det tas pa alvar.) Mustafa blev valdıgt full i skratt nar han sag att jag (Martin) stod vıd spisen och inte bara Anja. Har ar det ju kvinnorna som ska laga maten, servera den och diska efter den. En god och trevlig middag blev det i alla fall foljd av manga koppar te och vi lyckades prata om det mesta pa var blandning av turkiska, engelska, svenska, teckensprak och med hjalp av papper och penna.

Turkiet ar ett tedrickande land. Overallt dar vi cyklar forbi vill folk bjuda pa te. Gatuarbetare, man pa cafeer, kvinnor som tittar ut fran sina husfonster. Alla ropar, vinkar och gestikulerar att de vill bjuda in oss pa te. Det kanns trakigt att oftast tacka nej, men det gar inte att stanna overallt heller, da skulle vi inte hinna cykla sarskillt mycket om dagarna.

I manga av de mindre byarna vi passerar eller stannar i far vi valdigt mycket uppmarksamhet. Verkligen alla, barn och vuxna, kvinnor och man, ar barnsligt nyfikna pa oss. Om vi skahandla lite mat i byns lilla affar hander det att hela affarn fylls upp av nyfikna manniskor som kanske vill hjalpa till eller bara vill se vad vi ska handla. Oftast ar det bara kul, menibland kan det vara otroligt jobbigt ocksa. Som t.ex for nagra dar sen nar vi stannade for att handla lıte och vi omringades av 20-30 barn som hoppade runt och skulle skrika, prata, pılla pa det mesta, dra i dreadsen och sen cykla och springa efter oss sa lange som mojlıgt. Det later kanska inte sa farligt men efter en lang dags cykling ar man inte alltid pa humor for sant...

Om tva dagar borjar ramadan. Det ska bli intressant. Under en manad far toende muslimer varken ata eller dricka under dagen. Aven vi som inte ar muslimer berors av detta eftersom det ses som brist pa respekt att ata eller dricka offentligtunder ramadan. Vi ser framfor oss hur vi kommer smyga in bakom buskar och snar langs med vagen for att dricka lite vatten eller ta en bit choklad, men det ar mojligt att vi inte alls behover vara sarskillt strikta, vi far se. Vi bavar dock for att eftermiddagstrafiken kommer bli mer hektisk an vanligt:)

Manga kramar!