Nu finns det bilder!

İnte har, och de ar inte sa manga och kanske inte sa bra, men de finns pa natet i alla fall! Ga in pa www.anjaochmartin.pixbox.se sa kan du se lite vad vi har haft for oss.

For tio dsagar sen tog vi en bat fran Istanbuls europeiska sıda over till den asiatıiska delen av stan for att fortsatta cyklingen osterut. Efter en tid i storstan kandes det skont att komma ut till lite lugnare och mindre bebyggda omraden igen. De forsta dagarna foljde vi Svarta Havets kust osterut for att sen ge oss upp i lite bergigare trakter mot Safranbolu dar vi befinner oss nu. Cyklingen har varit otroligt vacker hela vagen, speciellt de tva senaste dagarna da vagen slingrat sig fram langs med en a mellan branta klippor och hoga skogskladda berg. Dessutom hade vi bra vag, svag nedforsbacke och medvind en hel dag sa det var bara att njuta.

Sista dagen vid kusten tog vi in pa en camping for att lyxa till det lite. Dar mottes vi av Mustafa, agaren, som absolut ınte vılle ta betalt men som efter lite trugande i alla fall gick med pa att bli bjuden pa middag. (Har verkar det som att man alltıd tackar nej bade en och flera ganger av artighet forst, sa vıll man bjuda far man truga och blir man bjuden kravs det manga "nej tack" innan det tas pa alvar.) Mustafa blev valdıgt full i skratt nar han sag att jag (Martin) stod vıd spisen och inte bara Anja. Har ar det ju kvinnorna som ska laga maten, servera den och diska efter den. En god och trevlig middag blev det i alla fall foljd av manga koppar te och vi lyckades prata om det mesta pa var blandning av turkiska, engelska, svenska, teckensprak och med hjalp av papper och penna.

Turkiet ar ett tedrickande land. Overallt dar vi cyklar forbi vill folk bjuda pa te. Gatuarbetare, man pa cafeer, kvinnor som tittar ut fran sina husfonster. Alla ropar, vinkar och gestikulerar att de vill bjuda in oss pa te. Det kanns trakigt att oftast tacka nej, men det gar inte att stanna overallt heller, da skulle vi inte hinna cykla sarskillt mycket om dagarna.

I manga av de mindre byarna vi passerar eller stannar i far vi valdigt mycket uppmarksamhet. Verkligen alla, barn och vuxna, kvinnor och man, ar barnsligt nyfikna pa oss. Om vi skahandla lite mat i byns lilla affar hander det att hela affarn fylls upp av nyfikna manniskor som kanske vill hjalpa till eller bara vill se vad vi ska handla. Oftast ar det bara kul, menibland kan det vara otroligt jobbigt ocksa. Som t.ex for nagra dar sen nar vi stannade for att handla lıte och vi omringades av 20-30 barn som hoppade runt och skulle skrika, prata, pılla pa det mesta, dra i dreadsen och sen cykla och springa efter oss sa lange som mojlıgt. Det later kanska inte sa farligt men efter en lang dags cykling ar man inte alltid pa humor for sant...

Om tva dagar borjar ramadan. Det ska bli intressant. Under en manad far toende muslimer varken ata eller dricka under dagen. Aven vi som inte ar muslimer berors av detta eftersom det ses som brist pa respekt att ata eller dricka offentligtunder ramadan. Vi ser framfor oss hur vi kommer smyga in bakom buskar och snar langs med vagen for att dricka lite vatten eller ta en bit choklad, men det ar mojligt att vi inte alls behover vara sarskillt strikta, vi far se. Vi bavar dock for att eftermiddagstrafiken kommer bli mer hektisk an vanligt:)

Manga kramar!